Det fanns en tid då media och ordet broadcast hörde ihop. En tid då man samlades i vardagsrummet efter middagen för att titta på TV tillsammans . Alla familjemedlemmar, alla grannar, alla i hela landet såg på samma program och alla pratade om samma saker dagen efter.
Individen såg i princip inga möjligheter att påverka innehållet eller ens bestämma när hon själv ville konsumera det. Mediekanalerna var få och ekonomin var lokal. Erbjudanden och budskap som mötte konsumenten i dessa få trovärdiga kanaler respekterades. Massmedia var på riktigt.

Teknisk utveckling gav oss satelliter - kommersiell tv – och videospelare. Utbudet växte med flera kanaler och möjligheten att spela in eller hyra det man ville titta på förändrade konsumtionsmönstret dramatiskt. Vi började zappa, slökolla, spela in och hyra filmer.
Men så länge det handlade om broadcasting (sändare & mottagare) var mängder av nya kanaler bara positivt för marknadsförare. Det gick att köpa uppmärksamhet och locka hjorden in i den egna hagen, även om några stökiga killingar zappade lite utanför staketet. Massmedia var fortfarande på riktigt så alla ville givetvis köpa. Massproduktion kräver fabriker och fabriksreklam som inte tillförde någonting utan avbröt, överröstade, skränade fyllde etern. Vi ledsnade.

När vi nu - återigen med hjälp av tekniken - kliver in i en tid präglad av interaktion förändras konsumtionsmönstret dramatiskt igen. Individen har full kontroll över sin mediekonsumtion; Vi vet vad vi söker, hur vi ska hittar det och vårt huvudsakliga intresse är att konsumera – kanske sprida vidare - inte spara i en dvdhylla..

Ok,
Vad är det då vi söker när vi sitter där med en ren Googlesida framför oss?
Vad är det vi väljer att prenumerera på via våra RSS-flöden?
Vad är det vi tipsar våra vänner om?
Eller som journalisten säger till en pr-konsult med risig pitch; ”Vad är grejen?”

Vi har alla tusen saker som går före så länge du inte lyckas förklara (snabbt) varför jag borde ägna min tid och mina pengar åt just dig. Vi har absolut inte tid att höra något säljsnack längre. Det börjar sjunka in (på vissa håll). Pr-branschens tillväxt är ett tydligt bevis. Ett annat är reklambranschens intresse för pr.

Pr tar över nu. Inte pr som i pressrelease, q&a och medieträning. Pr som koncept, stretagi, idé. Pr som i allt det som förtjänar vår uppmärksamhet.

Klarar pitchen pr-testet ”Vad är grejen” så har du din gran. Att sedan pynta den med filmer, printannonser, dr, eller vad budgeten tillåter blir enkelt, kul och automatiskt en röd tråd.

I drygt femtio år var marknadsföring synonymt med annonsering.
Allt har sin tid.